Bitterhet

Ibland är jag bitter i den här bloggen. Närmare bestämt en tredjedel utav inläggen kan kategoriseras som bittra, enligt mig. Och mail har strömmat in likt syndafloden (eller nja) och jag står där som Noa och försöker få med två utav allting för att göra alla glada. Men det går ju inte, det förstår vem som helst. Men jag tror att bloggens statistik speglar mig ganska bra. 1/3 bitterhet och 2/3 glädje. Eller är en tredjedel bitterhet för mycket? Hur som är jag sällan bitter på annat än ett skämtsamt sätt. Men folk har svårt att tyda det ibland.

Tänk er den här situationen till exempel:

Ponera att någon frågar dig om du är jude. Din första tanke kanske är att svara ”Ja” om du är det eller ”Nej” om du inte är det med om möjligt lite djupare förklaring. Enkelt, normalt och det socialt accepterade, fungerande sättet. Medan min reaktion, Larry David-skadad som jag är, blir att fråga ”Vill du se min penis? Är det vad det här handlar om?”

Skämt likt dessa går ofta över folks huvuden. Jag säger inte att folk är för dumma för att förstå dem, snarare beror det på att jag verkar skicka ut signaler om en personlighet som säger att: det här en snubbe att ta på allvar när han säger så här. Varför, ja det får ni svara på.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s