You know what really grinds my gears? #7 – Espresso House

Jag brukar inte gå på espresso house. Jag känner mig som en svikare oftast, då det finns massa andra små mysiga ställen att besöka. Men jag hade vägarna förbi igår med två vänner. Vi behövde kaffe. Jag köper en latte och Big H köper vanligt svart kaffe. Lasse köper varm choklad. När vi har druckit upp går jag fram till kassan och ber om en påtår till mig och Big H, lite snällt. ”Vad har det varit i den här koppen?” frågar kvinnan. ”Latte”, svarar jag. ”Då får du köpa en ny”. Jag frågar då självklart om hon skojar men får ett nej som svar. Jag frågar varför och får svaret att det är deras policy. Men det svarar ju inte på varför, eller hur? Varför har de det som policy, är ju frågan? Det får jag inget svar på. Big H får en påtår. Jag straffas med andra ord för att jag köpte en dyrare kaffe med lite mjölk i och kan därför inte få lite påfyllning i form av pissigt bryggkaffe. Hon frågar två personer om hon får göra undantag och får nej som svar. Jag skyller inte på henne, en stackars arbetare. Men jag tvivlar starkt på att ett undantag från denna obegripliga policy hade kostat hennes jobb. Hon hade ju inte behövt rådfråga, och gå by the book. By the book är alltid den sämsta vägen att gå. Äckliga jävla kedja med hur mycket pengar som helst kan inte bjuda på en liten, liten påtår. ARGH!