You know what really grinds my gears? #10 – Folk som säger ”Det är inte samma sak” när man har dragit en parallell. No shit, Sherlock?

Det är klart det inte är samma sak. Det är en parallell till något annat, som jag anser likvärdigt med det du påstår. Om du säger att åsnor bara har två ben kan jag likna det vid att förneka förintelsen. För att jag anser det lika idiotiskt och löjligt. ”Det är inte samma sak”, säger du, smart som du är, och rättar till flugan. ”JACKPOT!”, tänker du för dig själv, ”Nu har jag honom!”

Så här ser du ut när du säger det.

Självklart inte, Bozo. Istället har du gjort bort dig totalt med din tonårsrebellretorik. Ni vet som 13-14 åringar som börjar bli politiska och tycka så jävla mycket. De tror sig vara så jefla smarta helt plötsligt. Utan att inse att de är dumma i huvudet. Och föräldrarna skrattar bara åt dem och klappar dem på huvudet. Och med rätta.

Skämt och sido. Haha. Seriöst nu, skämt åsido så är det ett oerhört klumpigt sätt att säga ”Jag anser inte att din liknelse är apt (hittar inget passande svenskt ord. Haha.)” Säg det istället för ”det är inte samma sak”, för det vet jag redan. Jag är medveten om det. Det grindar mina gears när du gör det.

Annonser

You know what really grinds my gears? #9 – När folk säger ”Jag kan inte förstå hur du kan tycka så” när man har en debatt. Då blir det ju bara pinsamt uppenbart att de inte lyssnar.

Det vanligt förekommande. Jag brukade ofta bråka med min vän Ossian om småsaker förr. Hur vanlig frukten mandarin var i Sverige, och saker på den nivån, var ofta temat. Då kom han ofta med den här för att irritera mig. ”Jag kan inte förstå hur någon kan tycka som dig”, brukade han säga. ”Jag har ju precis förklarat min ståndpunkt och du kan ändå inte förstå? Då är det du som är dum i huvudet och det är onödigt att diskutera med dig” brukade jag svara. Sen diskuterade vi i en kvart till.

Lyckligtvis har jag och Naizo lagt våra dispyter bakom oss, och bråkar inte om sånt här längre. Vi var det perfekta debattparet egentligen. Båda envisa som åsnor och vi visste varandras knappar. Det kunde säkerligen vara underhållande för förbipasserande, i en minut eller så. Sedan blev det nog bara jobbigt. För vi kunde hålla på i evigheter.

Men problemet stöter jag på ändå. I förrgår skrev en Bozo en kommentar här på bloggen, om mitt inlägg om Uppdrag Granskning. Det här ljushuvet inledde med ”Jag kan inte förstå”. Därefter visste jag att det skulle bli en lätt match att plocka i sönder den här jäveln. Jag säger som Lou Kelly inför upploppet i avsnitt 600: ”Don’t get smart with me, Lurch. …Just…. Don’t do it!”

You know what really grinds my gears? #8 – Folk som envisas med att säga ”negerboll”

Varför bry sig om den ”rättigheten”? Jag är så trött på att sunt förnuft går ur personer när de känner sig trängda. Du vill säga negerboll, för att man ska kunna få säga vad man vill? Men varför säga det? Hur ofta köper du negerbollar? Det måste vara ofta för att det ska kunna bli ett så jefla stort problem.

Möh. Humorlös t-shirt i stil med de som säljs på malmöfestivalen. Ni vet de med budskap såsom ”Liten men tuff”, ”Öl byggde denna kropp” och ”Skåning för fan!”

Det här med sunda förnuftet. Det försvinner ofta när folk hävdar sina rättigheter. Så här kan en diskussion se ut:

– Varför får man säga finska pinnar och inte negerboll?

– ….Va? Är du dum i huvudet?

– Jag har rätt att säga vad jag vill!

– Och jag har rätt att tycka att du är dum i huvudet för att du gör det.

Varför är det viktigt för dig? Du kan ju säga det om du vill, men du kan också låta bli med hänsyn till din omgivning. Sunt förnuft. Jag kan till exempel säga ”Jesus är messias” i en synagoga om jag vill det. Men då löper jag också risken att bli korsfäst. Sunt förnuft.

Filmtips #5 – Prologue

Ungersk konstfilm är en stor passion för mig. Béla Tarr heter favoritregissören som genom sitt hypnotiserande bildberättande visar att ”hur” har lika stor betydelse som ”vad” berättarmässigt. ”Vad” är viktigt i hans filmer också, missförstå mig inte. Men det är inte alltid den direkta handlingen, vad som berättas, som visar vad han vill säga. Det är hur han berättar som bygger bilden av vad han vill säga. Dokumentärt och samhällskritisk om dåtid och nutid i öst.

Till projekt Visions of Europe, där filmskapare från hela EU gjorde film med sin europeiska samhällsbild, skulle han visa just sin vision. Han visade vad som låg honom nära; hans verklighet. Mörkt och dystert, fattigdom och hunger. Enkelhet i slagkraftig form. Prologue heter Bela Tarrs ”Vision of Europe” och den ser ni här:

Kvinnofängelset (inklusive Topp 5 Top Dogs)

Tv-serien Kvinnofängelset har haft en stor del i formandet av min person. Det var då jag upptäckte tjusningen med att vända på dygnet. Jag satt uppe varje kväll. Varje kväll. Det gick ju bara på natten och på den tiden fanns det inte att ladda ner eller på dvd. Den enda källan var TV4 om nätterna. Jag minns inte när jag fastnade för serien på rak arm, men jag minns att jag tidigare hade avskytt den. Den verkade så jävla dålig. Men. Jag blev överbevisad. Det är utan tvekan den serie som har givit mig mest glädje. Mer än någon komediserie jag har sett. Jag blir gladare av Kvinnofängelset.

Jag blir sällan kär i tv-karaktärer. Men det blev jag i Kvinnofängelset. Lexie, jag ryser när jag tänker på henne. Det är en kärlek som är svår att överträffa. Hon har alltid en plats i mitt hjärta. Min absoluta TV-favorit, alla kategorier, helt utan tvekan.

Jag var engagerad; köpte merch, hängde på internetforum tillägnade serien och sådant. När det sista avsnittet (nummer 692 i ordningen) sändes infann sig en tomhet. Vad göra nu? Jag köpte den bästa dvd-boxen som fanns ute då, med 12 avsnitt på. Den har legat och samlat damm i hyllan. Jag hittade även två avsnitt när jag gick igenom hårddisken på min gamla dator. De tog jag med mig. Jag såg dem i förrgår. Allt kom tillbaka. Det var en fantastisk känsla. Jag kom ihåg alla karaktärer och blev kär ånyo. Igår såg jag fyra avsnitt från dvd-boxen, och idag ytterligare fyra. Den går inte att slita sig från. Jag har nu också fått reda på att det finns en dvd-box med alla avsnitt. Men den kostar ungefär 10000 kr. Och det känns lite väl… Men någon volym borde jag kunna få tag på. Jultomten kommer ju snart på besök.

Topp 5 Top Dogs på Wentworth

5. Bea Smith.

Aldrig en riktig personlig favorit, men förtjänar ett hedersomnämnande. Den mest dominanta Top Dog:en på Wentworth och den längst regerande. I princip ansiktet utåt för serien. Får ett ovärdigt farväl från serien. Omnämns i  slutet av ett avsnitt att hon dött i ett upplopp på ett annat fängelse. Riktigt chockerande och häftigt, men ovärdigt en sådan stor karaktär. Fast iofs credd att man vågar göra så egentligen.

4. Kath Maxwell

En bitter karaktär som mjuknar upp när hon paras ihop med den oskuldsfulla Merle ”Looney” Jones, som utvecklar ett mor-dotter-förhållande. Kath mördade sin egen dotter; det var så hon hamnade i fängelse. Men hon gjorde det för att ta slut på hennes lidande; hon var väldigt sjuk. Det visste inte de andra fångarna som behandlade henne som skit. Varpå hon blev ond och bitter. Innan hon mjuknades upp av Merle och åter blev en godhjärtad person.

3. Franky Doyle

Ett original från seriens tidiga dagar. Galet våldsam men kärleksfull mot sin älskade Doreen. En av de hårdaste och tuffaste Top Dogs Wenworth har sett. Kuriosa: uttalade den allra första repliken i seriens första avsnitt.

2. Reb Kean

Cool och bad-ass. Snygg som få och oerhört charmig. Rival till Myra Desmond, en av de lite snofsigare Top Dogs:en. Det är synd ibland att vissa Top Dogs inte ges tillräckligt mycket respekt av manusförfattarna. Och så är fallet med Reb. Ett annat tydligt exempel på det är nummer ett på min lista.

1. Lou Kelly

Briljant ond och sliskig. Som en orm, hon är inte största bruttan på stället men fan om hon inte har stake i kroppen. En riktig bad ass som får ett riktigt ovärdigt slut. Mördas ur bild av en nobody som aldrig får en stor roll i serien, mer än att vara Kath Maxwells hantlangare. Då blev jag riktigt besviken, hon är min absoluta favorit när det kommer till Top Dogs.

You know what really grinds my gears? #7 – Espresso House

Jag brukar inte gå på espresso house. Jag känner mig som en svikare oftast, då det finns massa andra små mysiga ställen att besöka. Men jag hade vägarna förbi igår med två vänner. Vi behövde kaffe. Jag köper en latte och Big H köper vanligt svart kaffe. Lasse köper varm choklad. När vi har druckit upp går jag fram till kassan och ber om en påtår till mig och Big H, lite snällt. ”Vad har det varit i den här koppen?” frågar kvinnan. ”Latte”, svarar jag. ”Då får du köpa en ny”. Jag frågar då självklart om hon skojar men får ett nej som svar. Jag frågar varför och får svaret att det är deras policy. Men det svarar ju inte på varför, eller hur? Varför har de det som policy, är ju frågan? Det får jag inget svar på. Big H får en påtår. Jag straffas med andra ord för att jag köpte en dyrare kaffe med lite mjölk i och kan därför inte få lite påfyllning i form av pissigt bryggkaffe. Hon frågar två personer om hon får göra undantag och får nej som svar. Jag skyller inte på henne, en stackars arbetare. Men jag tvivlar starkt på att ett undantag från denna obegripliga policy hade kostat hennes jobb. Hon hade ju inte behövt rådfråga, och gå by the book. By the book är alltid den sämsta vägen att gå. Äckliga jävla kedja med hur mycket pengar som helst kan inte bjuda på en liten, liten påtår. ARGH!

Småland ut ur möllan

Så heter en fantastiskt rolig facebook-grupp. Att initiativet tagits av hermano har ingen betydelse. Det är ett problem alla unga malmöbor bör känna igen sig i. På min tid, för 6-7 år sedan, när jag tillsammans med gatugänget BÅG’s flanerade runt möllevångstorget visste vi inte vad dessa småländska bohemer var för något. Men vi såg utvecklingen. Ett helt nytt folkslag tvättade bort gangsterstämpeln Möllan hade. Vi kallade dem ”Longboardbögar”. För många av dem åkte longboard, tyckte vi. Och på den tiden, i den åldern var ”bög” en självklar benämning på folk som man ansåg vara störiga. Så är det ju med ungar, vet ni.

Gruppen Småland ut ur Möllan kommer med målsättningar, åtgärder och visioner om ett smålandsfritt möllan som lyder:

  • Stäng högskolan.
  • Ge oss Pub 25, Atalay och Ufo tillbaka.
  • Stoppa hipster-förtrycket.
  • Subventionera falafel- och bostadspriserna till rimliga smålandsfria nivåer.
  • Stäng IKEA.

En bra sammanfattning, tycker jag.

Några roliga citat man kan läsa från medlemmarna:

”Jag träffade en smålänning igår på en inflyttningsfest, smålänningen smaskade och sörplade. Det var en vidrig upplevelse.”

Och min favorit:

”Jag såg en smålänning som satt och läste en bok på golden klockan 00:oo. Fy fan vad äckligt!”

Så ser en vanlig diskussion ut.